Idag tänkte jag skriva av mig om de tankar som väcktes i mig häromdagen när jag läste i den fina boken Lev Enklare av Giséla Linde. Det är en så här långt mycket läsvärd bok som i korta kapitel väcker tankar och ger perspektiv på livet. Boken mår inte bra av att sträckläsas utan behöver vila för att ge utrymme till eftertanke. Det är just i ett sådant utrymme jag och boken befinner oss nu, när jag i detta inlägg eftertänker om att avstå.

Att avstå. Att avstå från att köpa tre kexchoklad när man har planerat att handla en, även om butiken erbjuder ett lägre pris per styck vid köp av tre. Att inte äta upp alla tre på en gång, för det var ju bara en man hade planerat att köpa. Eller att avstå från att äta kexchoklad på andra dagar än på lördagar.

För visst är det något speciellt med känslan av att längta efter något, att vara tvungen att vänta och sedan till sist få tillgång till det? Ett sådant högaktuellt exempel för mig är Game of Thrones som snart drar igång med en ny säsong. För mig och min fru har väntan varit lång och snart har vi flera veckor framför oss av pepp och samtal kring vad som ska hända i nästa avsnitt, och varje vecka kommer vi att se fram emot dagen när nästa avnitt släpps.

Ett annat exempel på längtan är det där med att vara liten och fylla år. Den känslan när jag nästan var helt säker på att få en viss grej som jag längtat efter så länge, men helt säker kunde jag ju såklart inte vara. Den känslan när grejen som jag önskat mig verkligen var i paketet när jag öppnade det. Den känslan som var så fantastisk på grund av längtan, ja, den känslan har i alla fall inte jag särskilt ofta längre. Det är bara att kolla prisjakt, hitta det billigaste stället och beställa. Snabbt, enkelt och vips är jag återigen en god konsument som bidrar till ekonomin. Skillnaden mellan då och nu är att jag som liten fick avstå från att köpa det jag ville eftersom mina föräldrar skötte inköpen. I vuxen ålder är det upp till mig själv att ansvara för att reglera vad jag ska avstå från. Då finns det ingen som säger ifrån när jag lägger en timme per dag av min vakna tid på att titta in i skärmen på min mobiltelefon.

Apropå vårt ansvar i att avstå hittar vi ett intressant citat från en intervju ur ovan nämnda bok, nämligen:

Om vi inte kan avstå från något är vi också slavar under det.

Detta uttalande låter både definitivt och dramatiskt men i det finns också något väldigt aktuellt för många av oss. Ett exempel är vårt förhållande till mobiltelefonen. Hur många gånger per dag tar inte många av oss upp telefonen och tittar på den utan att ha någon egentlig anledning till det? Jag vet att jag åtminstone hamnar där ofta. Och hur länge tittar jag egentligen på telefonen? Jag skulle ju bara kolla om jag fått nåt nytt meddelande på Messenger. Eller skulle jag det? Jag minns ju inte varför jag tog fram telefonen över huvud taget.. Frågan är då om det är jag eller telefonen som har kontrollen? Enligt samma resonemang går det att ifrågasätta om det verkligen är jag som har kontrollen när jag trycker i mig den tredje kexchokladen..

Men om det nu är så illa att vi har tappat kontrollen, hur tar vi oss då ur detta prekära tillstånd? De tips vi får i boken är att försöka avstå från det som kontrollerar oss ett tag. Om vi testar att avstå från det under en tid och finner att vi får mer energi av att vara utan det, ja då är vi inne på rätt spår. Om vi å andra sidan blir av med energi genom att avstå från något har vi förstått att detta något är värdefullt för oss och bör tas tillbaka. Kanske det helt enkelt handlar om att hitta en lagom nivå, att begränsa detta något till en nivå där det precis passar, där det är lagom. Genom att avstå kan vi bättre förstå hur viktiga saker och ting är för oss – vad som ger energi och vad som tar energi.

När jag tänker på min egen situation så finns det flera områden som jag skulle vilja tillämpa de här tankarna på. Ett område är att jag vet att jag äter för mycket mat och att jag ofta tar till mig en extra portion trots att jag egentligen är mätt. Ett annat är mitt mobilanvändande. Jag tror i och för sig inte att jag lägger mer tid på mobilen än genomsnittet, men det spelar ingen roll. Jag tror ändå att jag har mycket energi att vinna genom att jobba på att avstå från den. Just därför ska jag ge mig på ett experiment. 🙂

Från och med nu ska jag

• inte ta med telefonen på toaletten.
• inte slösurfa på bussen.
• stänga av alla notiser på telefonen.
• installera en app som håller koll på hur mycket jag använder telefonen.
• inte slentrianmässigt kolla upp saker på telefonen direkt utan vänta tills jag väljer att ta mig tid till det, gärna när barnen har somnat. Om det är viktigt kommer jag att komma ihåg vad det är då.
• ha telefonen på en hylla när jag är hemma.

Så snart som möjligt ska jag

• inte använda mobilen som klocka längre. Planen är att köpa ett begagnat armbandsur.
• inte använda mobilen som väckarklocka längre. Planen är att köpa en begagnad väckarklocka.

Så ja, utmaningen börjar nu och varar en månad, men vem vet, den kanske blir varaktig. Vi får se om jag återkommer här på bloggen om mitt experiment. Intressant ska det bli i alla fall. Nu känner jag att jag har fått ur mig det jag ville ha sagt och det är dags att avstå från att sitta vid datorn.

Tack för er uppmärksamhet, ha det bra!