Det är nu många år sedan jag först stiftade bekantskap med programmeringsspråket PHP. Språket var också det första jag verkligen lärde mig och har därför på något sätt alltid varit lite speciellt för mig. Lite som en gammal vän som jag av olika anledningar inte haft tillfälle eller anledning att hänga med på evigheter. Vi växte väl ifrån varandra, du och jag. Men hur kom det att bli så?

Under mina universitetsstudier vänstrade jag med bland annat Java och så sakteliga började jag inse att den flexibilitet som dynamiskt och svagt typade språk erbjuder inte alltid är av godo. Att reda ut en rejäl bytta spagettikod i ett språk med svag typning (t ex PHP) är inte kul någonstans. Det jag till en början hade hatat med Java – att kompilatorn var så jävla picky – kom att bli det jag nu ser som den överlägsna styrkan i språket. Tack vare Javas statiska och starka typning och rigida struktur får man goda förutsättningar för ordning och reda ”på köpet”, och ordning och reda är livsviktigt i projekt som involverar mer än en programmerare. Till och med som ensam programmerare har jag många gånger varit lycklig över att mitt fina IDE genom språkets egenskaper har goda förutsättningar att hjälpa mig med massor av grejer.

Jag minns att jag sa att jag aldrig mer skulle återvända till mitt fina gamla PHP, och bortsett från nåt script här och där för att lösa något mindre problem lite dirty har jag hållit fast vid det tills nu. Av en eller annan anledning valde jag för någon månad sedan att sparka igång PhpStorm och återse min gamla bekantskap. Kanske fanns det något mer än nostalgi att få ut ur vår gamla relation?

När jag stängde ner min laptop den kvällen insåg jag att jag hade haft skitkul.

Sedan vi såg varandra senast, mitt fina PHP och jag, vill jag minnas att det varken fanns namespaces eller interfaces. I vilket fall hade jag inte använt mig av dem då. Jag vill minnas att det inte fanns något vettigt sätt att hantera beroenden mot tredjepartsbibliotek. Nu finns det något som heter Composer som känns riktigt kompetent. Jag vill minnas att mitt IDE på den tiden det begav sig hade nada struktur att luta sig mot för att kunna vara till någon vettig hjälp. Nu har jag förstått att man via PHPDoc (typ som JavaDoc fast för PHP) kan använda sig av kommentarer för att ange typning på t ex variabler, förväntad returtyp på metoder och deras argument. Man lobbar alltså in en slags typsäkerhet som PhpStorm kan utnyttja för att kunna hjälpa till att hålla ordning och reda.

Låter det knäppt? Ja, det tycker jag, det är ganska weird. Men visst är det också lite charmigt? Alla medel verkar vara tillåtna när man pressar in feature på feature för att göra språket till något annat än vad det var ämnat till från första början. Kan en sax användas som en skruvmejsel?

Jag vill slutligen minnas att det inte heller fanns några vettiga ramverk att luta sig emot – min ”ramverksskepsis” till trots måste jag medge att det finns många fördelar med dem också – men efter att ha testat på Laravel kan jag bara konstatera att man här har ett utmärkt sådant. I ramverket har man – tro det eller ej – byggt in en IoC container och man använder sig av commands, events och andra arkitekturella fiffigheter som jag tidigare inte har sammankopplat med PHP. Enhetstestning, loggning och versionering av databaser är ytterligare saker man får ”out of the box” i Laravel. Sammantaget ger ramverket ett ganska kompetent och användbart intryck.

Anser jag PHP vara ett verkligt alternativ om jag ska bygga någonting större? Nej, jag väljer ett starkt typat språk vilken dag som helst. Men jag tror att man med dagens ramverksstöd kan bygga mindre applikationer med språket och samtidigt upprätthålla en någorlunda struktur som går att underhålla. På många sätt är mycket med språket lite knäppt; att behöva lobba in typning för ett IDE via PHPDoc kan knappt inte ses som någonting annat. Syntaxen erbjuder i mitt tycke inte heller förutsättningar för en särskilt vacker kodprosa. Men för mig känns det just nu väldigt tillgängligt, kul, lite trubbigt och charmigt.

Och visst är det coolt att skruva i en skruv med en sax – bara för att man kan?